Den danska försvarsunderrättelsetjänsten bedömer att Ryssland kommer att trappa upp sin hybridkrigföring mot väst och Nato. Samtidigt manar svenska myndigheter till kyla och skarp bevisprövning kring enskilda incidenter. Mellan de båda perspektiven finns en mer närliggande fråga för Stockholm: hur väl fungerar stadens vardag när flera beroenden belastas samtidigt?
En rapport som planeringsunderlag
Den 24 september 2026 publicerade Danmarks försvarsunderrättelsetjänst, DDIS, en uppdaterad bedömning av hotet från Ryssland [1]. Rapporten beskriver ett försämrat säkerhetsläge där Ryssland har intensifierat användningen av sabotage, destruktiva cyberangrepp och drönare mot mål i Europa. DDIS bedömer att den ryska hybridkrigföringen kommer att trappas upp ytterligare under de kommande månaderna [1].
Rapporten innehåller också en allvarlig men noggrant avgränsad militär bedömning: risken är låg men ökande för att Ryssland ska genomföra ett begränsat militärt angrepp mot ett eller flera Natoländer som gränsar direkt till Ryssland [1]. En sådan handling skulle enligt DDIS kunna ske även medan kriget i Ukraina fortsätter, i syfte att tvinga bort europeiska resurser från stödet till Ukraina och skapa splittring inom försvarsalliansen [1].
Läser man den geografiska avgränsningen i rapporten framgår det att varningen gäller Natoländer med direkt gräns mot Ryssland, medan en fullskalig invasion bedöms som mycket osannolik [1]. Rapporten tar även upp tänkbara former för begränsade aktioner – som isolerade angrepp med långräckviddiga vapen mot infrastruktur kopplad till Ukrainastödet – som riskscenarier i en underrättelseanalys [1].
Den uppdaterade rapporten hänvisar dessutom till de tidshorisonter som DDIS presenterade i februari 2025: ungefär sex månader för att kunna föra ett lokalt krig i ett grannland utanför Nato, två år för att utgöra ett trovärdigt hot mot ett eller flera Natoländer i Östersjöområdet, samt fem år för ett storskaligt krig på den europeiska kontinenten [1]. Dessa tidsramar byggde på tre tydliga villkor: att kriget i Ukraina först hade upphört eller frysts, att Rysslands militära förmåga fortsatte växa snabbare än västs upprustning, och att Moskva bedömde att USA skulle avstå från att stödja de europeiska Natoländerna [1]. Höstens rapport från Köpenhamn är alltså en analys av hur rysk förmåga och risk utvecklas under specifika förutsättningar, snarare än en prognos om ett förestående angrepp mot Stockholm [1].
Den svenska lägesbilden
Säkerhetspolisens lägesbild för 2025–2026 beskriver Ryssland som det största säkerhetshotet mot Sverige och pekar på underrättelseverksamhet, påverkansoperationer, teknikanskaffning och ett sabotagehot som framför allt riktas mot västs stöd till Ukraina [2].
Samtidigt betonar Säpo vikten av metodisk noggrannhet. Myndigheten anger att Sverige i nuläget ligger utanför den primära måltavlan för de ryska sabotage- och påverkansaktiviteterna, och i de fall av misstänkt fysiskt sabotage som utretts i Sverige – kring undervattenskablar, elstationer och vattenanläggningar – har inget hittills kunnat knytas till främmande makt [2]. Sabotagehotet är högst reellt, men misstanke och bevis måste hållas isär [2].
Försvarsmaktens militära underrättelse- och säkerhetstjänst, Must, beskriver på motsvarande sätt hur Ryssland använder en bred verktygslåda av hybrida metoder: desinformation, cyberangrepp, underrättelseoperationer, ekonomiska påtryckningar och aktiviteter genom civila aktörer eller ombud [3]. Enligt Must är dessa metoder centrala för hur Ryssland försöker påverka utvecklingen i Sveriges närområde under tröskeln för väpnad konflikt [3]. Genom att kräva solida bevis innan vi tillskriver Moskva varje tekniskt haveri eller kabelbrott undviker vi att själva mata den osäkerhet som hybridkrigföringen vill uppnå.
Förmåga, avsikt och invändningar
I den internationella säkerhetsdebatten bryts olika perspektiv mot varandra. I en analys från fredsforskningsinstitutet SIPRI i december 2025 varnar forskarna Tytti Erästö och Wilfred Wan för risken för oavsiktlig upptrappning i norra Europa [4]. De pekar på att hög militär aktivitet, ömsesidig misstro och planering utifrån värsta tänkbara scenarier kan driva fram farliga missförstånd i Östersjöregionen, där även västliga vägval påverkar eskalationsrisken [4].
En mer långtgående motröst finns i Mihail Evans essä Is Russia Really a Threat to Europe? Debunking Rutte’s claims, publicerad i tidskriften Horizons sommaren 2025 [5]. Med hänvisning till de ryska förlusterna i Ukraina argumenterar Evans för att Rysslands förmåga och vilja att starta ett konventionellt krig mot Nato ofta överdrivs i Europa [5]. Även om texten är ett argumenterande debattinlägg från en enskild forskare snarare än en underrättelsebedömning, ställer den en relevant fråga om vilka antaganden som styr vår planering [5].
Skillnaden mellan ett konventionellt krig och gråzonsaktivitet är central. En stat som saknar militär styrka att utmana Nato i ett öppet krig kan fortfarande orsaka betydande skada genom cyberangrepp, sabotage eller påverkansoperationer. För Stockholm handlar den praktiska hemläxan därför om hur stadens egna system klarar allvarliga störningar – oavsett om orsaken är sabotage, en olycka, extremväder eller ett tekniskt haveri.
Stockholms tre praktiska prövningar
När man granskar en stads beredskap är det lätt att fastna i övergripande policydokument. För den som står i en mörk trappuppgång är förvaltningarnas ansvarsgränser däremot ointressanta; invånaren behöver veta var vatten finns, hur informationen når fram och vem som hjälper den som sitter fast åtta trappor upp. Stockholms verkliga prövning ligger i övergångarna mellan systemen:
1. Matbutiken som logistisk knutpunkt
En livsmedelsbutik är beroende av el, kyla, personal, varuleveranser, transporter, kassasystem och kommunikation [6]. Om flera av dessa led fallerar samtidigt tvingas butiken stänga även om hyllorna är fulla av mat.
För att möta den sårbarheten har Livsmedelsverket drivit pilotprojektet Robusta livsmedelsbutiker [6]. Under 2025 erbjöds butiker i tio kommuner stöd för att installera reservkraftsintag så att mobila reservkraftverk kan kopplas in vid höjd beredskap och krig. Den första pilotomgången omfattade bland annat Gotland, Gullspång, Strömsund, Töreboda, Östersund och kommuner i Blekinge – medan Stockholms län saknas helt bland pilotkommunerna [6]. För att få veta hur många butiker i huvudstadsregionen som faktiskt kan driva kylar och kassor vid ett längre elavbrott krävs därför en lokal kartläggning.
2. Betalningskedjans dolda led
Enligt Riksbankens Betalningsrapport 2026 använde endast fem procent av svenskarna kontanter vid sitt senaste köp i fysisk butik under 2025, medan kortbetalningar i plast eller mobil stod för omkring 92 procent [7].
För att minska sårbarheten rekommenderar Riksbanken att hushåll har flera oberoende sätt att betala: fysiska kort från olika kortnätverk, mobil betaltjänst, tillgängliga pinkoder samt omkring 1 000 kronor i kontanter per vuxen hemma som riktmärke [8]. Sedan den 1 juli 2026 gäller dessutom en ny lag (2026:769) som i huvudregel kräver att livsmedelsbutiker och apotek med bemannad kassa tar emot kontanter, om än med vissa undantag för säkerhet och kostnader [9].
Som systemingenjör ser jag ofta hur den digitala betalningskedjan uppfattas som en enda osynlig knapp, trots att den består av en rad separata system som alla måste samverka i realtid. Riksbankens system RIX-INST sköter de omedelbara avvecklingarna mellan bankerna bakom exempelvis Swish [10]. När en kortterminal i Svedmyra vägrar ge grönt ljus kan felet lika gärna ligga i butikens lokala nätanslutning, hos kortinlösaren eller i den enskilda bankens gränssnitt [10]. Just eftersom kedjan har så många länkar blir fysiska reservkort och kontanter avgörande när tekniken svajar.
3. Trygghetspunkten utanför skärmen
Stockholms stad har lokala trygghetspunkter som kan aktiveras vid allvarliga samhällsstörningar för att ge invånarna verifierad information, vatten, värme och möjlighet att ladda telefoner [11].
I en genomdigitaliserad stad väcker det konkreta frågor inför nästa kris: Hur snabbt kan en trygghetspunkt bemannas när strömmen går mitt i natten? Hur får stockholmarna veta att den har öppnat om stadens webbplats, appar och mobilnät ligger nere samtidigt? Och hur når informationen och stödet fram till äldre och rörelsehindrade som saknar möjlighet att ta sig dit på egen hand?
Den blinda fläcken mellan stuprören
Stockholm behöver knappast byggas om till en militär fästning, men staden behöver kunna visa hur reservrutinerna fungerar när flera verksamheter belastas samtidigt.
I vardagen är ansvaret uppdelat i prydliga stuprör. Nätbolaget ansvarar för elnätet, fastighetsägaren för husets installationer och Stockholm Vatten och Avfall för vatten och avlopp. Region Stockholm sköter sjukvården och kollektivtrafiken, medan kommunen ansvarar för äldreomsorgen och trygghetspunkterna. Varje aktör har sin egen krisplan – men invånaren i den utkylda lägenheten möter alla dessa system på en och samma gång.
En beredskapsplan som bara går att läsa som en PDF på ett intranät gör begränsad nytta för den som saknar ström, uppkoppling och fungerande portkod. Det är i skarvarna mellan stuprören som en smart stad visar hur motståndskraftig den faktiskt är.
Källor (Del 2)
- Danish Defence Intelligence Service (DDIS), Assessment of the threat from Russia, 24 september 2026. Rapporten innehåller även en sammanfattning av de villkorade tidshorisonterna i DDIS-bedömningen från februari 2025.
- Säkerhetspolisen, Säkerhetspolisen 2025–2026: Ryssland, Kina och Iran och Påverkan från främmande makt.
- Försvarsmakten/Must, Must årsöversikt 2025, publicerad 17 februari 2026.
- SIPRI, Tytti Erästö och Wilfred Wan, Risk reduction is urgently needed amid rising tensions in Northern Europe, 16 december 2025.
- Mihail Evans, Is Russia Really a Threat to Europe? Debunking Rutte’s claims, Horizons Summer 2025, CIRSD.
- Livsmedelsverket, Stöd till livsmedelsbutiker ska stärka Sveriges beredskap, 10 november 2025.
- Sveriges Riksbank, Betalningsrapport 2026.
- Sveriges Riksbank, Hushåll bör ha flera betalsätt … till exempel 1 000 kronor i kontanter per vuxen, publicerad 12 mars 2026.
- Svensk författningssamling, SFS 2026:769 – Lag om skyldighet för livsmedelsbutiker och apotek att ta emot kontant betalning. Trädde i kraft 1 juli 2026.
- Sveriges Riksbank, Betalningssystemet RIX (särskilt avsnittet om RIX-INST).
- Stockholms stad, Trygghetspunkter samt Farsta stadsdelsförvaltning, Kris- och krigsberedskap i Stockholms stadsdelar, tjänsteutlåtande 20 mars 2024.
