Gotlands strategiska läge mitt i Östersjön är en militär realitet. I rysk statsnära retorik har ön också blivit en tacksam kuliss för att framställa Sverige och Nato som ett hot mot Ryssland. Vi har gått igenom dokumenterade utspel – och undersökt hur moderna påverkansoperationer försöker flytta konflikterna vidare in i svenska informationsflöden.

En ö med strategisk betydelse

Gotland har stor strategisk och operativ betydelse i Östersjöområdet. I en nordisk-baltisk granskning som SVT publicerade tillsammans med DR, NRK och estniska Delfi i juni 2026 pekades ön ut som en nyckelposition i ett scenario där Ryssland skulle försöka skapa en korridor genom Suwalkiområdet mellan Polen och Litauen [1].

Must-chefen Thomas Nilsson bekräftade i granskningen att Gotland har stor strategisk och operativ betydelse, utan att gå in på specifika hotscenarier mot ön [1]. Distinktionen är viktig: öns militära geografi är en sak, medan påståenden om en konkret rysk angreppsplan är något helt annat.

När Gotland dyker upp i rysk statskontrollerad media och i uttalanden från ryska myndigheter används geografin däremot för att bygga en politisk berättelse. Två dokumenterade händelser visar hur det går till i praktiken:

I juni 2022 publicerade den statskontrollerade ryska tv-kanalen REN TV ett inslag som hävdade att Ryssland hade rätt att ”skydda” Gotland från Nato, bland annat med det historiska påståendet att gotlänningar skulle vara ättlingar till ryssar [2]. I Sveriges Radio bedömde den tidigare överstelöjtnanten Jörgen Elfving att budskapet främst var riktat till den ryska hemmapubliken för att visa att Ryssland ser sig som en Östersjömakt med anspråk i regionen [2].

I april 2024 hävdade det ryska utrikesdepartementet att Sverige planerade en permanent Natobas på Gotland och kallade de påstådda planerna för ”provocerande” [3]. När Sveriges Radio granskade utspelet konstaterade Carolina Vendil Pallin, forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), att några sådana basplaner över huvud taget inte fanns och att utspelet syftade till att skapa debatt och måla upp svenska försvarsbeslut som ett hot [3].

Mönstret går igen i båda fallen: genom att tillskriva Sverige avsikter eller planer som saknar grund kan ryska företrädare framställa sina egna åtgärder i Östersjön som ett nödvändigt svar på en västlig provokation.

Skillnaden mellan tv-studio och generalstab

För en svensk betraktare är det lätt att blanda ihop högljudda uttalanden i rysk stats-tv med skarpa militära order i Kreml. En tv-kommentator i Moskva leder inga väpnade styrkor. Samtidigt fyller de statskontrollerade sändningarna en långsiktig funktion genom att normalisera en världsbild där grannländers suveränitet framställs som förhandlingsbar och där rysk aggression beskrivs som självförsvar.

Journalistikens uppgift är att redovisa vad som sägs, vem som säger det och i vilket sammanhang – med tillräcklig skärpa för att varken förvandla ett tv-utspel till en anfallsorder eller avfärda statspropagandan som betydelselöst prat.

Från klonade sajter till svenska kommentarsfält

Påverkan sträcker sig även utanför den ryska hemmapubliken. I en rapport från Stockholm Centre for Eastern European Studies (SCEEUS) i december 2024 beskriver forskaren Martin Kragh hur ryska informationsoperationer mot Sverige har riktat in sig på Sveriges Natosamarbete och det militära stödet till Ukraina, samtidigt som de försökt utnyttja befintliga samhällsklyftor kring migration och kriminalitet [4]. Rapporten konstaterar samtidigt nyktert att de ryska påverkansförsöken misslyckades med att hindra Sveriges Natoanslutning [4].

Ett uppmärksammat verktyg i väst är operationen Doppelgänger, där falska webbplatser har byggts upp för att efterlikna etablerade nyhetsmedier [5]. I en rapport från Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF) under 2025 analyserade forskarna James Pamment och Darejan Tsurtsumia läckta dokument från Social Design Agency, en av aktörerna bakom kampanjen [5]. Deras genomgång visar att kampanjens faktiska genomslag hos allmänheten ofta har överskattats, och att överdrivna larm om operationen ibland har utnyttjats av kampanjmakarna själva för att framstå som mer inflytelserika inför sina uppdragsgivare i Moskva [5].

Inför det svenska riksdagsvalet den 13 september 2026 rapporterade SVT om en annan prorysk påverkanskampanj, Matrjosjka (även kallad Operation Overload) [6, 7]. Under loppet av en timme publicerades sju falska videoklipp på plattformen X, utformade för att se ut som inslag från etablerade nyhetsmedier, där svenska mediekonton taggades direkt [6].

Enligt analytiker som SVT intervjuade var syftet med klippen sannolikt att dra in svenska journalister och faktagranskare i en tidskrävande ström av verifieringsarbete och därmed stjäla resurser från den ordinarie valbevakningen [6].

Som gränssnittsdesigner vet jag hur väl den typen av kampanjer utnyttjar logiken i våra digitala plattformar. Rekommendationsalgoritmerna i våra telefoner är byggda för att maximera interaktion och skärmtid genom att belöna innehåll som väcker starka affekter. I en sådan arkitektur behöver en påverkansoperation sällan övertyga en majoritet av väljarna om en lögn; det räcker att mata flödet med tillräckligt mycket brus och manipulerade skärmdumpar för att trötta ut redaktionerna och göra det svårare för läsaren att avgöra vad som är sant.

Att skilja på debatt och desinformation

Den som vill förstå informationspåverkan måste hålla huvudet kallt. De mest seglivade kampanjerna lånar nästan alltid sin kraft från verkliga vardagsbekymmer.

En familj i Enskede som oroar sig för bolåneräntan och elnätsavgiften har en högst rimlig vardagsfråga på bordet. En invånare i Skärholmen eller på Östermalm som kritiserar regeringens prioriteringar i statsbudgeten, migrationspolitiken eller utrikespolitiken utövar sin grundlagsstadgade rätt. En kritisk åsikt förvandlas aldrig till desinformation bara för att ämnet råkar beröra en fråga som även ryska aktörer försöker utnyttja.

Gränsen mot otillbörlig informationspåverkan går vid de bedrägliga metoderna: när dolda avsändare använder kapade konton, klonade nyhetssajter, manipulerade videoklipp och koordinerade nätverk för att vilseleda om vem som egentligen talar och varför.

Som läsare kommer man långt med några enkla rutiner: att öppna originalkällan, kontrollera publiceringsdatumet, granska vem som står bakom avsändaren och leta efter oberoende bekräftelse. Som redaktion måste vi göra exakt samma sak – särskilt när ett påstående råkar passa vår egen förförståelse.

En demokrati hämtar sin styrka ur det öppna samtalet, där medborgare och journalister kan granska både makthavare, myndigheter och de aktörer som försöker manipulera offentligheten.

Källor (Del 3)

  1. SVT, Källor: Här är Natos mest utsatta plats, publicerad 11 juni 2026, uppdaterad 19 oktober 2026.
  2. Sveriges Radio, Tidigare överstelöjtnanten om ryska propagandan: ”Ska inte ses som hot”, 14 juni 2022.
  3. Sveriges Radio, FOI om ryskt utspel om Gotland: ”Enda de kan sätta emot”, 5 april 2024, samt Ryska påståenden om Natobas på Gotland: ”Vill skapa svensk debatt”, 5 april 2024.
  4. Martin Kragh/SCEEUS, Russian Information Influence Operations Towards Sweden, SCEEUS Report No. 18, 9 december 2024.
  5. Myndigheten för psykologiskt försvar, James Pamment och Darejan Tsurtsumia, Beyond Operation Doppelgänger: A Capability Assessment of the Social Design Agency, 2025.
  6. SVT, Proryskt trollnätverk riktar in sig på svenska valet, 19 augusti 2026.
  7. Valmyndigheten, Viktiga datum för valen 2026, publicerad 13 mars 2026. Valdagen var 13 september 2026.