Katter: Läkande vibrationer och dömande blickar

Jag står i min systers hall i Stockholm och kallsvettas. Anledningen är inte räntorna eller inflationen. Det är en varelse på fyra kilo som sitter på en stol och stirrar på mig som om den just läst min deklaration och funnit mig djupt bristfällig. Det är naturligtvis ingen hemlighet att katter kan vara fantastiska följeslagare och hysteriskt roliga. Man kan skratta i oändlighet åt videoklipp på nätet där katter ramlar ner från bokhyllor och fenomen som Grumpy Cat bevisade för hela världen att man kan bli en global superstjärna bara genom att se permanent förolämpad ut. Vi har en tendens att bara se dem som gulliga pälsbollar men nätets mest hängivna kattälskare hävdar bestämt att de är några av världens mest kraftfulla healers.

Den holistiska läkningsmaskinen Många betalar dyrt för ljusterapi och åker på tysta retreats för att hitta sig själva men om man ska tro vetenskapen hade de lika gärna kunnat skaffa katt. Forskare vid University of Minnesota genomförde en tioårig studie på över fyratusen amerikaner och kom fram till ett minst sagt chockerande resultat. Kattägare hade trettio procent lägre risk att dö av en hjärtinfarkt. Trettio procent är absolut inget skämt i en vardag där stressnivån ofta pulserar okontrollerat. Resultatet berodde helt enkelt på att katterna dämpade ägarnas stress och sänkte deras blodtryck över tid.

Till och med stenhårda finansvalpar borde uppenbarligen byta ut sina dyra klockor mot en bondkatt. Den kända forskaren Karen Allen vid State University of New York testade detta på stressade aktiemäklare med högt blodtryck. Deltagarna hade nyligen fått medicinen lisinopril utskriven och hälften av dem fick också instruktionen att skaffa ett husdjur. Sex månader senare mätte man deras blodtryck i stressade situationer. De som saknade husdjur hade fortfarande kraftiga blodtryckstoppar medan husdjursägarnas reaktioner var hälften så stora och deras vilopuls låg inom helt normala nivåer. Studien slog i princip fast att katten reglerade blodtrycket under stress mer effektivt än den moderna medicinen. Katten är alltså din nya kardiolog.

Kemikalier och vibrationer Fördelarna fortsätter att radas upp. Husdjursägare över sextiofem år gör betydligt färre läkarbesök och Alzheimerpatienter drabbas av färre ångestattacker. Bara genom att leka lite med katten frigörs oxytocin och serotonin i din hjärna vilket stabiliserar immunförsvaret. Till och med det där hemtrevliga ljudet från soffan är tydligen kliniskt bevisat hälsofrämjande. Enligt vetenskapliga artiklar spinner katter i ett konsekvent mönster på en frekvens mellan tjugofem och hundrafemtio Hertz. Ljudfrekvenser i exakt den räckvidden har i studier visat sig kunna förbättra bentäthet och påskynda läkning. Att ha en spinnande katt på bröstet ska enligt entusiasterna kännas som en komplett cellulär regenerering. Vem behöver lägga pengar på massage när man kan få en vibrerande läkningsmaskin rakt i knät.

Den dömande blicken En psykologisk studie drog till och med slutsatsen att denna hormonella skjuts gör oss till mer empatiska och pålitliga människor. De hävdar att eftersom djur aldrig dömer eller ifrågasätter oss så slappnar den del av hjärnan som hanterar social ångest av helt. Här känner jag mig dock nödgad att komma med en kraftfull invändning. Att katter inte dömer oss måste vara den största lögnen i den moderna psykologins historia. Min systers katt i Haninge dömer min hållning, min doft och min blotta existens varje gång jag andas i dess närhet. Jag har aldrig känt mig mer ifrågasatt än när jag försökt sätta mig i en fåtölj som den här katten precis hade tänkt titta på.

När man läser allt detta börjar man dock förstå varför de gamla egyptierna behandlade katter som gudar. I det antika Egypten var de rentav dyrkade och avbildades ofta bärande tunga smycken i hieroglyferna. Att döda en katt var ett brott som ibland straffades med döden. Idag har vi tack och lov en lite mildare lagstiftning men försöker du flytta på en katt som precis somnat på din laptop känner du nog ändå hur den forntida egyptiska vreden fortfarande lever kvar i rummet. Själv står jag fortfarande fastklistrad i hallen och vågar knappt ta av mig skorna förrän varelsen i designstolen gett mig ett tyst godkännande. Jag är fortfarande rädd och min självrespekt är helt obefintlig. Men om den där lilla tyrannen faktiskt skyddar mitt hjärta så är det kanske helt okej att den också kräver att bli behandlad som en farao.