> ## Content Index
> Fetch the complete content index at: https://www.stockholmare.se/llms.txt
> Use this file to discover other available public pages before exploring further.

# Inre frid på postorder: Kan man köpa sig till lycka?
- URL: https://www.stockholmare.se/inre-frid-postorder-kopa-sig-till-lycka-konsumtion/
- Published: 2026-11-08T14:00:00.000Z
- Updated: 2026-11-12T01:51:47.000Z
- Description: Förr köpte man saker för att man behövde en soffa eller en varm jacka. I dag köper vi japanska bakelser, Musse Pigg-strumpor i kashmir och krämer av snigelslem för att bli lyckligare. En betraktelse från kön på ICA Bea och berget av tomma kartonger i hallen.
- Author: Redaktionen
- Tags: #langlasningen, Essäer

**Förr i tiden köpte man saker för att man behövde en soffa att sitta i eller en varm jacka till vintern. I dag köper vi konstiga bakelser från Japan, ovala mongoliska tallriksset eller dyra krämer och appar i mobilen för att vi tror att det ska göra oss till gladare människor. Men jakten på vårt nya jag slutar nästan alltid på samma plats. Med ett berg av tomma kartonger i hallen, eftersom det inte längre finns plats i källaren för mer grejer.** 

Det är tisdag eftermiddag och klockan är strax före sex. Jag står i en lång kö borta vid paketutlämningen inne på ICA Bea i Svedmyra. Det är varmt i vinterjackan, det luktar blött paraply och framför mig står sju trötta grannar med PostNord-appen redo i högsta hugg.

Jag är här för att hämta ut tre paket åt min fru. Igår kväll satt hon i soffan med mobilen och kom plötsligt fram till varför hon har känt sig så trött och stressad på sistone. Det berodde tydligen på att vi dricker vanligt kranvatten ur vanliga dricksglas från IKEA. Hon hade sett en video på Instagram där en tjej förklarade att man måste dricka sitt vatten ur ett handgjort glas som köps tillsammans med ett helt brunchset vid namn Shoku. Då skulle tydligen kroppen hamna i balans och man skulle vakna pigg och utvilad klockan sex varje morgon.

När hon ändå var igång och beställde glaset och tallrikarna råkade hon också klicka hem en japansk grönsaksskärare, ett par speciella dunstrumpor i kashmir (som i mina ögon bara ser ut som ett par gigantiska Musse Pigg-fötter och är helt löjliga) samt en burk ansiktskräm från Korea som är gjord av snigelslem.

Jag tyckte förstås att det lät helt galet att betala dyra pengar för en kräm gjord av sniglar, och tänkte först säga att hon fick åka och hämta sina paket själv. Men precis då reste hon sig från soffan i sina tajta hemmabyxor för att gå ut i köket. Jag fick syn på hennes snygga kurvor, och på två sekunder glömde jag bort alla mina invändningar. Jag är en enkel man med noll motståndskraft när det gäller min fru. Så nu står jag här i kön på ICA Bea bakom en man i dunjacka och väntar på en burk snigelslem.

När jag går ut till bilen med de bruna kartongerna i famnen börjar jag tänka på hur märkligt vårt shoppande har blivit. De flesta av oss har redan tre vinterjackor, fyrtio kaffekoppar och köksskåp som är så fulla av plastburkar att det rasar ut lösa lock på golvet varje gång man öppnar dörren. Ändå beställer vi hem nya saker varje vecka, helt övertygade om att nästa lilla kartong äntligen ska göra oss nöjda och glada.

### Löpbandet som aldrig tar slut

Det är lätt att skratta åt ett Shoku-brunchset eller dunstrumpor i kashmir, men sanningen är att vi nästan alla håller på likadant. Vi har bara olika avdelningar i butiken där vi försöker köpa oss en ny och bättre personlighet.

Öppnar man ett vanligt förråd i Stockholm idag ser det ofta ut som ett museum över drömmar som bara höll i en vecka. Där inne står racercykeln som köptes den där våren när man var helt säker på att man skulle bli en person som cyklar fem mil i tajta kläder före frukost, men som ställdes in bakom dammsugaren efter en enda tur i motvind.

Bredvid cykeln står en blytung gjutjärnsgryta från den helgen man tänkte bli en människa som lagar långkok i åtta timmar, en juicemaskin som tar en timme att diska, massor av leksaker som barnen aldrig ens har hunnit leka med och tre olästa böcker om hur man hittar sitt inre lugn. Vi älskar helt enkelt att hamstra.

Psykologerna har ett bra namn för varför den nya cykeln och juicemaskinen aldrig gör oss nöjda i längden. De kallar det för ”det hedonistiska löpbandet”. Redan på sjuttiotalet visade forskarna Philip Brickman och Donald Campbell att vi människor har en otrolig förmåga att vänja oss vid allt nytt och snabbt gå tillbaka till exakt samma humör som vi hade innan.

När vi sitter i soffan på kvällen och trycker på ”Slutför köp” i mobilen får hjärnan en liten dos av lycka. Men hjärnan lurar oss. Den där glada känslan kommer nämligen av själva jakten och av att vänta på paketet, inte av att faktiskt äga saken. Så fort vi har öppnat kartongen hemma vid köksbordet börjar nyhetens behag att svalna. Tre dagar senare är den där fantastiska japanska grönsaksskäraren bara en vass plastbit som ligger på tvären i kökslådan så att lådan inte går att dra ut, och vi sitter med mobilen igen och tittar på en ny kaffebryggare. Vi springer och springer på löpbandet, men vi kommer aldrig fram.

### När personlig utveckling blev en vara på hyllan

När jag växte upp på åttiotalet och nittiotalet var reklamen åtminstone ärlig med vad den ville. Då sa annonserna ungefär: ”Köp den här bilen så tror grannen att du är rik.” Det var ytligt, men rakt på sak.

Under de senaste åren har det där förändrats helt. Sociologen Zygmunt Bauman beskrev i sin forskning hur vi har gått från att köpa saker för vad de gör, till att köpa saker för att bygga vår egen identitet. Marknaden har upptäckt att man kan sälja nästan vad som helst till trötta storstadsbor om man paketerar det som ”hälsa”, ”naturvänligt”, ”ekologiskt”, ”mindfulness” eller ”personlig utveckling”. Jag menar, till och med McDonald’s bytte ut sin klassiska röda bakgrund i loggan mot en skogsgrön färg för att få oss att känna att de är gröna och naturvänliga, trots att det i slutändan är exakt samma skräpmat de lägger på brickan.

Man ser det direkt på hur språket i butikerna och i sociala medier låter idag. Du köper inte längre ett par vanliga mjukisbyxor. Du ”investerar i din återhämtning”. Du köper inte en vanlig hudkräm. Du ägnar dig åt ”self-care”. Och du köper inte ett vanligt anteckningsblock för femtio kronor, utan en ”tacksamhetsdagbok för mental klarhet” för fyrahundra kronor.

Till och med att vila och ha tråkigt har blivit en dyr prylsport i Stockholm. Om en vanlig människa känner sig utbränd och vill varva ner räcker det tydligen inte att lägga sig på soffan, titta upp i taket och vara tyst en stund.

Nej, först måste man beställa ett gosigt tyngdtäcke som väger som ett mindre kassaskåp, köpa en ekologisk meditationskudde, ladda ner en app som spelar ljudet av sommarregn för hundra kronor i månaden och sätta på sig en smartklocka för sex tusen kronor som kan visa i ett diagram på morgonen hur bra man har vilat.

Till slut blir prylarna ett beroende man inte kan ta sig ur. Ta bara min syster som exempel. Hon kan bokstavligen inte gå utanför dörren utan sin smartklocka. Råkar hon glömma den hemma på laddaren på morgonen kan hon vända bilen mitt i trafiken och köra en halvtimme tillbaka hem i ren panik, bara för att få sätta på sig klockan och pusta ut. Annars räknas ju inte stegen hon går under dagen, och då har dagen i princip inte hänt.

Vi försöker alltså shoppa oss fria från vår egen stress. Och när fakturan från Klarna sedan dyker upp den tjugofemte blir vi förstås ännu mer stressade än vi var från början, vilket vi löser genom att tröstköpa ett nytt doftljus med lukt av varm skog.

### Sanningen i återvinningsrummet

Hur man än vänder och vrider på våra försök att köpa oss ett nytt liv så slutar de alltid på exakt samma glamorösa plats: i källaren på söndagskvällen.

Om en historiker i framtiden vill förstå hur människor i Stockholm levde på 2020-talet behöver han inte besöka några museer. Han behöver bara ställa sig i ett vanligt återvinningsrum i ett bostadsområde en söndag klockan sju.

Där står vi, grannarna, i det bleka ljuset från lysrören och försöker trampa sönder ett berg av bruna pappkartonger från Zalando, Apotea, Boozt och Amazon. Behållaren för wellpapp är alltid så proppfull att kartongerna väller ut över golvet. Där ligger alla veckans drömmar om ett mer organiserat hem, en slätare hy, gosigare strumpor och ett lugnare liv, förvandlade till skräp på bara några dagar.

Två amerikanska forskare, Leaf Van Boven och Thomas Gilovich, gjorde en stor och uppmärksammad studie i *Journal of Personality and Social Psychology* där de undersökte vad som faktiskt ger människor långvarig glädje. Resultatet var tydligt: fysiska saker gör oss nästan aldrig lyckliga särskilt länge, eftersom de bara blir en del av bakgrunden hemma.

Det som däremot ger riktig livsglädje som håller i sig år efter år är upplevelser och tid med våra nära och kära. En enkel middag med en vän, en promenad eller en utflykt med familjen blir till minnen som faktiskt växer i värde med tiden. Ingen har någonsin blivit gammal och tänkt tillbaka med värme på hur snygga de där Musse Pigg-strumporna i kashmir var och hur glada fötterna kändes i dem.

Ändå fortsätter vi att handla prylar, av den enkla anledningen att det inte kräver någon ansträngning. Det tar tio sekunder att klicka hem en ny kaffemugg i mobilen när man ligger i sängen. Att faktiskt förändra sitt liv på riktigt, sova mer, stänga av skärmarna och ta sig tid för människorna man tycker om går inte att lägga i en digital varukorg.

### Ett glas kranvatten och en lugn kväll

När jag kommer hem med de tre paketen från ICA Bea och ställer ner dem på hallgolvet lyser min fru upp.

Hon sliter ivrigt upp det första paketet, plockar fram det handgjorda glaset ur det där japanska Shoku-setet, sköljer ur det och fyller det med kallt vatten från kranen. Sedan tar hon en klunk och ser djupt koncentrerad ut, som om hon väntar på att en våg av inre harmoni ska skölja genom kroppen.

”Känner du dig i balans nu?” frågar jag medan jag hänger in min blöta jacka i garderoben.

”Det smakar ju bara helt vanligt vatten”, säger hon lite besviket och tittar ner i glaset. ”Och det står på lappen att det inte ens tål diskmaskin.”

Hon ställer ner glaset på diskbänken. Jag vet redan nu, med hundra procents säkerhet, vilket öde som väntar hela det där brunchsetet. Det kommer att stå framme på bänken i två veckor för att vi inte ska känna oss dumma över köpet. Sedan kommer det att flytta in i det mörka hörnskåpet bredvid våffeljärnet, och om två år kommer det att hamna i en kasse på väg till en second hand-butik.

Hon öppnar de andra paketen istället, drar på sig de fluffiga Musse Pigg-strumporna i kashmir, smörjer in pannan med den koreanska snigelkrämen och frågar mig om jag ser någon skillnad. Hon blänker i ansiktet som om hon hade smort in sig med matolja och har fötter som ser ut som två mindre fåtöljer, men jag ler och säger att hon ser jättefin och pigg ut. Jag vill ju gärna ha en lugn och trevlig tisdagskväll.

Själv tar jag fram ett gammalt vanligt dricksglas från IKEA ur skåpet, fyller det med vatten och sätter mig i soffan med en gammal serietidning.

I fickan piper min telefon till. Det är ett sms från PostNord om att ännu ett paket har kommit fram till utlämningsstället och väntar på mig. Jag har ingen aning om vad det är den här gången.

Men det får ligga kvar där borta på hyllan i Svedmyra tills i nästa vecka. För ikväll tänker jag inte förbättra en enda sak med mig själv, och det är helt gratis.

### Vanliga frågor om konsumtion och lycka (FAQ)

**Vad menas med det hedonistiska löpbandet?** Det hedonistiska löpbandet (hedonic adaptation) är ett psykologiskt begrepp som förklarar varför nya prylar eller mer pengar inte gör oss lyckliga i längden. Vi får en kort kick av glädje när vi köper något nytt, men hjärnan vänjer sig väldigt snabbt och går snart tillbaka till samma känsla som innan. Därför fortsätter vi hela tiden att jaga nästa köp.

**Varför blir vi gladare av upplevelser än av saker?** Forskning inom psykologi (bland annat av Van Boven och Gilovich) visar att vi tröttnar fort på fysiska saker eftersom de bara ligger hemma och snabbt känns gamla. Upplevelser, som en resa eller en middag med vänner, blir däremot till minnen som vi bär med oss och ofta uppskattar ännu mer när vi tänker tillbaka på dem.

**Varför köper vi saker för att förändra vilka vi är?** Sociologer som Zygmunt Bauman har visat att vi i dagens samhälle ofta försöker bygga vår identitet genom det vi köper. Istället för att bara köpa en vara för att vi behöver den, köper vi kläder, inredning och hälsoprylar för att känna att vi utvecklas som människor eller för att visa andra vem vi vill vara.

### Källor och referenser

- **Brickman, P., & Campbell, D. T. (1971).** *Hedonic relativism and planning the good society.* Academic Press. (Studien som myntade begreppet det hedonistiska löpbandet och visade hur fort människan vänjer sig vid nya saker).
- **Bauman, Z. (2007).** *Consuming Life.* Polity Press. (Sociologisk analys av hur vi i det moderna samhället försöker köpa oss en identitet och personlighet).
- **Van Boven, L., & Gilovich, T. (2003).** *To Do or to Have? That Is the Question.* Publicerad i *Journal of Personality and Social Psychology*. (Forskning som visar att upplevelser och gemenskap ger mycket mer varaktig lycka än att köpa saker).